Som kallar dig för min pappa..
Jag vet att du inte läser min blogg.. För hade du gjort det så hade du reagerat på att jag inte mår bra.. Och när du ringde för att skälla på mig, då frågade du för sista gången hur jag mådde.. Och jag sa att jag inte mådde bra.. Men kunde inte ta det på telefon.. Men du har inte hört av dig sen dess.. Det är många månader sen!!
Och jag ser när du loggar in på msn, och det kliar i fingrarna, jag vill ju skriva till dig.. Jag älska ju för faan dig.. Hur kunde du såra mig såhär?? Förstår du inte att jag mår dåligt?? Jag vet inte vad som hände med dig..
Du kan inte ens fråga hur det är med mig.. Inte ens det.. Du bryr dig verkligen inte längre.. Jag är ju inte din biologiska dotter.. Så vad spelar jag för roll?? Uppenbarligen ingen alls..
Så mycket snack och så liten verkstad.. Jag minns så väl ditt tal kvällen ni gifte er,, du sa att jag alltid hade varit och alltid skulle vara din dotter,, oavsett.. Men du verkar ha bytt åsikt.. Och jag vet inte vad jag gjorde för fel..
Och jaa, nu ältar jag det här igen, jag vet det..
Men att alltid se dig på msn, och att du aldrig skriver till mig.. Inte ringer,, inte nått..
Jag försökte iaf i början.. Men det räckte tydligen inte..
Jag vill ju ha tillbaka min pappa.. Som den du var.. Oavsett om du älskar min mamma eller inte.. Så vill jag ha tillbaka min pappa.. 

Great,, tårarna rinner.. Nu skiter jag i det här.. Men nån gång vore det ju kul om du faktiskt läste vad jag skrev.. Då kanske du skulle fatta att även du borde höra av dig..