Tänk vad fort tiden går.. Det är 2 år sen jag tog studenten nu.. Och hela 5 år sen jag slutade nian.. Och idag så slutade lillebror nian.. Och lillasyster sjuan.. Vad stora dom blir.. Har hela livet framför sig.. Och vad gör man själv?? Har gått hemma nästan 2 år arbetslös och tyckt att livet suger.. Att jag kanske borde ha valt en annan linje så att jag kunde ha fått ett jobb.. Men nae,, inte en chans.. Jag är så glad att jag valde att gå teater.. Folket man lärde känna,, den underbara gemenskapen och att bara kunna vara sig själv.. Hur knäpp som helst.. Och ändå så var man accepterad precis som den man var.. Man behövde inte "spela teater" ( haha,, lite konstigt eftersom jag var det jag gick.. :p ) för dom.. Och speciellt några är det ju som man fortfarande håller fast vid.. Dom som är det där lilla extra.. En två tre stycken.. Det är dom som etsat sig fast hårdast och inte vill släppa taget.. Och tacka Leif för det.. För det har ju funnits stunder när man kännt att man inte orkar längre..
Men jag menar ju självklart inte att det bara är dom vännerna som räknas.. nej,, det finns fler som har det där extra som gör en alldeles glad bara man tänker på att man ska ses en sväng.. Även om det bara är för en timme.. Den timmen kan  rädda hela dagen..

Men nu var det ju inte det jag skulle säga.. Skulle ju bara säga att Victor och Sofia var så fina.. <33